Historik

En artikel skriven av vår första ordförande Gertrud Andersson inför vårt 25 års jubileum 2016.

20 år som jag minns dem.

Skånes Genealogiska Förbund hade en Anbytarträff i Sjöbo våren 1991. Ingrid Nilsson, Trelleborg, och Guno Haskå, Lund; var starkt engagerade i frågan om bildandet av en släkt- och bygdeforskarförening i området Färs, Ljunits och Herrestad samt södra delen av Torna Härader. På kartan över SGF:s föreningar fanns här en stor vit fläck. Anbytarträffen hölls på andra våningen på Sjöbo Gästgivaregård och det var minst sagt fullsatt. En lista för intresseanmälan till en ny förening samlade cirka 20 namn. Eftersom Studieförbundet Vuxenskolan under många år haft cirklar i släktforskning blev det naturligt för dem att ta hand om det organisatorisk – administrativa arbetet. Den 5 juni 1991 samlades ett antal  entusiaster på SV i Sjöbo för att bilda en släkt och bygdeforskarförening. Efter en stunds diskussion kom man fram till att det var lämpligt att bilda en förening omfattande hela ”den vita fläcken” och att kalla den för Ystadbygdens släkt och bygdeforskarförening. En interimsstyrelse utsågs med mig som ordförande, övriga ledamöter blev Gunvor Andersson, Lövestad, Bo Hansson, Smygehamn, Lena Jönsson, Köpingebro och Knut Johansson, Klasaröd, Lövestad. Föreningens första årsmöte hölls den 25 januari 1992 på Ystads Bibliotek, med 21 medlemmar och intresserade närvarande. Jag fick förtroendet att leda styrelsens arbete tillsamman med 6 ledamöter och 2 suppleanter. Ledamöterna blev Britta Andersson, Lena Jönsson, Margit Sjören-Persson, Gunvor Andersson, Bo Hansson och Knut Johansson med Inga-Lisa Olsson och Monica Lundgren som ersättare. Som synes lyckades vi få en ganska bra geografisk spridning på styrelsens medlemmar. Detta med den geografiska spridningen var mycket viktigt för många medlemmar. Det gällde även de olika verksamheternas placering i de olika byarna. Den 25 mars 1992 fick föreningen sin 39:e medlem. Från början var Knut Johansson vår sekreterare och han visade sig vara en verklig tillgång.

Vårt första större arrangemang var en anbytarträff i samarbete med Skånes Genealogiska förbund. Den gick av stapeln på Nyvång i Vollsjö och lockade i det närmaste fullt hus. Vår sekreterare och Åke  Kjellqvist från SGF stod för det praktiska, ett heldags arrangemang med lunch, och dom lyckades perfekt .Alla var mycket nöjda – så även deltagarna från Söderslätt- varför vi raskt beslöt att nästa anbytarträff i samarbete med SGF skulle vi samarbeta om. Vi kuggar ju in i varandra ganska kraftigt neråt Skurupshållet. Eftersom SGF:s anbytardagar ägde  rum med ett visst intervall beslöt styrelsen att vi skulle göra en egen ”träff”. Lokalen bestämdes till Stora Herrestads gästgivargård, en heldag med lunch. Det blev en mycket välbesökt och lyckad tillställning. Gästgivaren ställde upp med en mycket god lunch och berättade också gästgiveriets historia. Knut Johansson var som vanligt en klippa att luta sig emot. Jag kommer nu inte ihåg om vi var i Stora Herrestad mer än en gång med lunch men jag vet att efter att vi övergått till halvdagsträffar var vi där flera gånger. Så blev det då tid för nästa SGF träff och den beslöts skulle gå av stapeln på Skurups Lantbruksskola. Det var inte den mest optimala lokalen för oss men så småningom fick vi placerat alla antavlor som deltagarna hade med sig. Det var nog den mest lyckade anbytarträffen för min egen del eftersom jag har mina egna anor på  söderslätt och fick många bra kontakter och ett gott utbyte av dagen. I skolans kök serverades en utmärkt lunch, snabbt och  elegant och till ett bra pris. Alla deltagarna var nöjda och glad när dagen var slut.Nu kan det vara så att jag blandar bort korten, efter alla dessa år, men jag har för mig att vi hade en egen träff i Skårby församlingshem där medverkade Eric Mårtensson från Skurup. Han kallade sig intendent och det han inte visste om Skurupsbygden tror jag inte var värt att veta. Problemet med Eric var att han levde sig in i sitt ämne så att han inte kunde sluta. Någon ställde en fråga och så var han igång igen. Vi som stod för kaffet han både duka ut och diska innan någon fick stopp på honom. Diskussionen fortsatte ända ut på gården innan han äntligen startade sin gamla Volvo och kom iväg.

Arbetet som ordförande var otroligt stimulerande och nästan alltid roligt. Under hösten 1995 kom det smolk i bägaren när Knut Johansson insjuknade och avled den tionde oktober. När vi följde honom till graven på Tolånga kyrkogård och jag kände det som min plikt att där framföra mitt eget och föreningens varma tack för all tid och allt arbete han lagt ner, så var det absolut den svåraste uppgiften jag någonsin åtagit mig. Men livet går vidare och jag ha rannsakat mitt minne för att komma på vem som blev nästa sekreterare, möjligen kan det ha varit Margit Sjören-Persson eller Bo Hansson, båda har lagt ner mycket tid och krafter till föreningens bästa. Nästa stora steg blev att börja utge ett medlemsblad ”Fyledalen” vilket utöver alla medlemmar även skickades i utbyte med motsvarande från alla skånska föreningar. I början fick jag alla dessa i min egen brevlåda och läste med stort intresse igenom dem alla. Det är någonting som jag verkligen saknar nu när jag inte längre har den förmånen. Från att i början ha varit ett tunt stencilerat brev har Fyledalen under nuvarande ledning utvecklats till en publikation som jag läser med stort nöje två gånger om året. Föreningens samarbete med biblioteken i våra kommuner har efterhand utvecklats till regelbundet återkommande så kallade jourdagar, välbesökta och mycket givande. Släktforskningens dag i mars varje år som initierades av Ted Rosvall, då ordförande i Sveriges släktforskare förbund, var vi inte sena att hänga på. Arrangemanget återkommer varje år på Sjöbo bibliotek med utställningar och avslutas med något intressant föredrag. Jag kan inte dra mig till minnes något år som inte varit ”lyckat” med stor och intresserad publik. Pressen har alltid ställt upp och hjälpt till att sprida intresset för släktforskning i vårt område. Studiecirklar – både nybörjar- och mera avancerade har vi haft de flesta åren – inte att förglömma hur många som fått lära sig läsa ”gamla handstilar” av Clary Kronkvist. En uppgift som gav mig mycket stimulans och glädje var att representera avdelningen när Sveriges Släktforskare förbund hade sina stämmor runt om i Sverige. Stämman i Malmö minns jag naturligtvis – det var jobbigt men kul. Personligen hade jag glädjen att träffa en avlägsen släkting – mycket duktig släktforskare verksam i Malmöföreningen. Vi har fortfarande kontakt och har utbytt mycket material. Stämman i Stockholm tillsamman med Clary Kronkvist kommer jag nog aldrig att glömma – vi hade så roligt. Sedan var det också en stämma i Halmstad och en i Linköping som har satt sina spår i mitt minne.

SGF:s stämmor och ordförandekonferenser var alltid mycket givande och lärorika. Dessa cirkulerar mellan de olika föreningarna och man fick många tips till verksamheter som kunde vara intressanta för Ystadbygdens medlemmar. När jag efter moget övervägande kom till den slutsatsen att kunde vara på tiden att lämna klubban till någon annan och lämnade min avsägelse till valberedningen, visade det sig att den inte hade någon ny att föreslå. Det kändes inte så bra, så jag frågade Ronny, vad gör vi nu, skall jag ta tillbaka? Svaret jag fick var: Gör inte det för då får vi aldrig någon ny ordförande. Alltså lämnades posten vakant under det kommande året. I stället valdes jag som sammankallande i nästa valberedning och lyckades, med god hjälp av vår utmärkte sekreterare hitta föreningens näste ordförande.Resten är som man säger historia – att vara valberedning kan ha sina sidor – men till dags dato har det lyckats ganska bra.  Med dessa rader vill jag önska föreningen fortsatt

LYCKA TILL. Gertrud.

Gravstensinventering

Gravstensinventeringen på Södra Åsums båda kyrkogårdar samt Björka och Ilstorp är nu i stort sett klara. Inventeringen finns åtkomlig på:  https://grav.rotter.se/Gravsoklist.php?start=21